Someone Named Eva

Våren 1942 pågår ett brinnande krig i Europa. Mileda, 11 år, bor tillsammans med sina föräldrar, syskon och mormor i en liten stad i det tyskockuperade Tjeckoslovakien. Trots att maten är ransonerad har familjen firat hennes födelsedag med en härlig tårta och hon ser fram emot att få titta på stjärnhimlen med sin nya kikare. 

Plötsligt vänds tillvaron helt upp och ner. En natt stormar tyska soldater in i Miledas hem och arresterar både hennes pappa och storebror. Mileda och resten av familjen förs till stadens torg. Där möter hon sin bästa kamrat och alla andra kvinnor och barn i staden. Hon får veta att tyskarna har arresterat alla män och äldre pojkar och fört bort dem. Kvinnor och barn körs bort i bussar till en angränsande stad där de förs till en stor gymnastiksal.

Av de tyska soldaterna får de inga svar på sina frågor om varför, vart  männen har förts och vad som ska hända med dem. Miledas mormor säger till henne att vad som än händer får hon aldrig glömma vem hon är. Det ska visa sig svårare än Mileda kan tänka sig.

Alla i gymnastiksalen får genomgå en läkarundersökning och Miledas mormor säger att det säkert beror på att tyskarna vill se vilka av dem som är så friska så att  de kan arbeta för tyskarna.
Men unga flickor med blont hår och blå ögon undersöks särskilt noga. Mileda tycker det är otäckt att bli granskad på det sättet.

Snart därefter skiljs Milada från resten av familjen och förs tillsammans med några andra flickor iväg till en stor internatskola i Polen. Där bor flickor från både Polen och Tjeckoslovakien.

 
På skolan får alla flickor nya tyska namn och ska lära sig tyska. Efter en tid förbjuds alla att tala på sitt modersmål. Dagarna består av studier och hårda straff om någon bryter mot reglerna. Av vilken anledning är alla flickor på detta hem?

Alla personerna i romanen är påhittade, men historien har en bakgrund i en verklig händelse under Andra världskriget.

Är du intresserad av vad som ligger bakom den här berättelsen kan du gå in på

http://www.lidice-memorial.cz/default_en.aspx

Oceanen vid vägens slut

           Neil Gaiman är en mästare på att vagga in dig i en idyllisk värld för att sedan kasta ut dig i en värld där onda omänskliga varelser kan förgöra dig utan att du vet om det.

 Just därför var jag lite tveksam om jag skulle läsa hans senaste bok – Oceanen vid vägens slut.  Jag hade boken Coraline i färskt minne……

Men den här verkade vara helt annorlunda. Gaiman förtrollar med sitt sätt att skriva, mmmm en underbar bok om en pojkes barndom i Sussex, passar bra inför julen, tänkte jag.

Pojken är sju år när han träffar Lettie, en flicka som är några år äldre än han. Lettie tar med pojken på ett fantastiskt äventyr men som får till följd att en ond varelse planteras i pojkens hjärta.

Det är nu saker börjar hända. Till ytan mänskliga varelser men under ytan helt omänskliga flyttar in i pojkens hem och påverkar hela familjen. Det är tur att Lettie finns till hands. Och hon kanske inte är den mänskliga varelse som hon till ytan verkar vara.

En spännande bok där vi för några timmar får vara i gränslandet mellan verklighet och fantasy.  Men det är också en bok om att finna vänskap som rår över ondskan.

Neil Gaiman skrev Oceanen vid vägens slut som en vuxen bok men har i Sverige klassats som  en bok för unga vuxna. 

Det är en mycket bra bok som ger många tankar men som också är kuslig och som trots att den bara är på 218 sidor dröjde sig kvar hos mig långt efter att jag hade lagt ifrån mig boken.

Mrs Sinclairs resväska

Min passion är böcker och då är det ett klockrent val att läsa en bok som handlar om en liten antikvarisk bokhandel i England.

Det är Roberta som har huvudrollen i boken. Hon närmar sig 40 år och jobbar i en liten bokhandel där man kan lämna in gamla böcker till försäljning. Ofta hittar hon kvarglömda brev och foton i böckerna, gamla minnen som hon läser och sparar innan böckerna säljs. En dag kommer hennes gamla och sjuka pappa in till bokhandeln och överlämnar en resväska som Robertas farmor har ägt. I resväskan hittar hon ett brev som förbryllar och gör henne nyfiken.
Vi får resa mellan farmoderns liv under andra världskriget och Robertas nutida liv i bokhandeln.
Det blir en spännande resa med mycket kärlek, passion, längtan efter barn men även ensamheten.

Det är Louise Walters debutroman.
En riktig feelgood bok!
Kryp upp i en fåtölj med en kopp te och njut - både av teet och boken förstås.