Som en osynlig sten i mitt hjärta av Donald Boström och Mats Ögren Wanger

Kan man göra en vacker bok om AIDS? Nej, så klart inte, men den här boken är väldigt vacker åtminstone på ytan. Bilderna är helt fantastiska. Texten är inte lika vacker. Här presenteras siffrorna, det politiska spelet, faktan och myterna. Men framför allt får vi möta människorna som drabbats. Flera av personerna som porträtteras gjorde ett misstag. Ett! Hur lever de idag? Hur är människosynen på dessa i det land de lever? Hur lever de? 

Bilderna gör, tänker jag, att vi orkar ta emot texten. 

Boken visar att AIDS inte bara finns på en plats utan är en global sjukdom och visst vet vi det, men samtidigt lever vi som vanligt i tron om att det aldrig kommer drabba oss... En bok väl värd att läsa.

Kodnamn Verity av Elisabeth Wein

Året är 1943 och det är krig i Europa. Julia och Maddie arbetar inom underrättelsen och är brittiska agenter. Julia kommer få uppdraget att ta sig till naziockuperade Frankrike och arbeta som spion. Maddie är pilot och kommer ta Julia dit. De känner varandra väldigt väl, men tystnadsplikten gör att de inte kan berätta hur deras vardag ser ut. Flygningen kommer inte gå som de tänkt, Maddie kommer störta efter att Julia hoppat ut med fallskärm. Julia kommer bli tillfångatagen av Gestapo. Hon kommer få leva i ett rum utan toalett och tvättmöjligheter. Hon kommer bli förnedrad, ständigt vara hotad och hon kommer bli torterad. Hon kommer få papper och bläck och hon kommer få berätta allt hon vet. Hon kommer skriva och berätta. Men vad är det hon avslöjar? Är hon en förrädare eller en blivande hjälte? Maddie kommer överleva och finns med i en operation som försöker frita Julia. Hur det går berättas inte här, men det blir en dag Maddie aldrig kommer glömma.

Himlen börjar här av Jandy Nelson

Den är boken handlar om Lennie 17 år. Hon är en tillbakadragen tjej som tycker om att befinna sig i skuggan av sin idérika och impulsiva storasyster. Det är nästan alltid roligt att vara nära henne. En dag händer det som inte får hända, storasyster Bailey faller ihop i en hjärtattack och dör. Sorgen är oändlig. Det går nästan inte att leva. Lennie vill inte ha någon i sin närhet utan flyr alla. Hon går till skolan men vill helst få vara i fred. I den här enorma känslobubblan som bara är sorg blir Lennie för första gången så där vrålkär. En ny kille börjar på skolan och längtan efter honom och allt hon vill att de ska göra tillsammans gör att hela hennes känslovärld exploderas. Killen, Big, vill också vara med Lennie, men hur ska det fungera när hon mest lever i det förflutna, i tiden då Big inte fanns i Lennies liv? Kan det funka när de är så olika? Sedan är det Baileys pojkvän Toby också. Han saknar Bailey hur mycket som helst, enligt honom skulle de gifta sig, vilket gör att Lennie känner sig utanför. Varför pratade Bailey aldrig om det? Toby säger att hon var gravid, stämmer verkligen det? Ingen i familjen har fått veta något. Och i denna känslostorm kramar Toby Lennie och hon känner att hon älskar honom, eller vad är det för känslor? Big ser Lennie och Toby ihop och det är inte helt lätt för honom att veta vad det är som pågår. Frågan är om Lennie vet det själv. Lennie är övertygad om att Bailey finns i himlen. Big menar att himlen inte är långt borta, den startar vid fötterna och sprider sig runt överallt. En skön tanke, att vara helt omsluten av himlen! Hur det går? Det är bara att läsa för att få svaret!

Det är något som inte stämmer av Martina Haag

Ett skilsmässodrama. Likt Martina och Eriks egna? Det är i alla fall så det beskrivits i pressen.

Bokens huvudkaraktärer Petra och Anders ska skiljas. För att överleva flyr Petra upp till en fjällstuga där hon i några månader arbetar som stugvärd. Att vara i fjällvärlden är gott och Petra får gå och fundera och filosofera. Hon upplever naturen och möter nya människor som kommer till stugan.

Att skiljas är ingenting hon vill. Hon älskar Anders och tror att hon skulle kunna förlåta hans svek. Hon vill bara ha honom. Problemet är att Anders inte vill leva med henne. Han har träffat sin drömkvinna och trots att han och Petra levt 15 år tillsammans, att det finns barn i familjen så vill han inte se det utan bara möjligheterna i det nya. 

Hur gör man då? Är det bara att säga tack och hejdå till de ljuva åren? Det är inte så svårt att dela upp prylarna. Det är värre med alla minnen som på något sätt är nedsvärtade. De upplevdes i glädje, men nu i tillbakablicken finns glädjen men också en oändlig smärta. Och barnen! Är det ok att någon stjäl barnen varannan vecka - att på grund av att du inte älskar mig så ska jag inte få se barnen varje dag? Går smärtan över sveket någon gång över? 

Det här är en bok fylld med starka känslor!

Miniatyrmakaren av Jessie Bruton

Det här är boken som kallats den bästa succédebuten sedan Harry Potter. Det är också en bok som inte är lik någon annan. Jessie Burton har inspirerats av makarna Petronella Oortman och hennes Johannes Brandt, som levde i Amsterdam men historien skiljer sig från deras verkliga liv. Miniatyrskåpet finns på Rijksmuseumet i Amsterdam. Ett museum säkerligen väl värt att besöka!

 Det vi får vara med om är en historisk och mörk berättelse, men också mystisk. Vi befinner oss i Amsterdam år 1686, det är höst och vi möter Nella Oortman som 18 år gammal knackar på dörren till sitt nya hem. Hon har precis gift sig och räknar med att få möta sin make, men istället är det hans syster som öppnar. Nella blir besviken och känslan ökar då det visar sig att systern är väldigt kall och fientlig. Maken, Johannes Brandts, kommer hem efter några dagar och då har han med sig en bröllopspresent till sin fru. Dåligt samvete? Det är ett dockskåp som är identiskt med deras hem. Nella blir lite förbryllad över presenten men nu är det Nellas uppgift att inreda skåpet. Hon får fria händer av sin man, men det verkar inte som om skåpstillverkaren, miniatyrmakaren lyssnar på henne. Denna man är gåtfull och det går inte att ta personlig kontakt med honom. Han svarar inte på brev, öppnar inte sin dörr, men paket med små fantastiska miniatyrer dyker upp med bud. Det är dockor på de som bor i huset och det är nästan som om de lever. Är det möjligt?