Ett skilsmässodrama. Likt Martina och Eriks egna? Det är i alla fall så det beskrivits i pressen.
Bokens huvudkaraktärer Petra och Anders ska skiljas. För att överleva flyr Petra upp till en fjällstuga där hon i några månader arbetar som stugvärd. Att vara i fjällvärlden är gott och Petra får gå och fundera och filosofera. Hon upplever naturen och möter nya människor som kommer till stugan.
Att skiljas är ingenting hon vill. Hon älskar Anders och tror att hon skulle kunna förlåta hans svek. Hon vill bara ha honom. Problemet är att Anders inte vill leva med henne. Han har träffat sin drömkvinna och trots att han och Petra levt 15 år tillsammans, att det finns barn i familjen så vill han inte se det utan bara möjligheterna i det nya.
Hur gör man då? Är det bara att säga tack och hejdå till de ljuva åren? Det är inte så svårt att dela upp prylarna. Det är värre med alla minnen som på något sätt är nedsvärtade. De upplevdes i glädje, men nu i tillbakablicken finns glädjen men också en oändlig smärta. Och barnen! Är det ok att någon stjäl barnen varannan vecka - att på grund av att du inte älskar mig så ska jag inte få se barnen varje dag? Går smärtan över sveket någon gång över?
Det här är en bok fylld med starka känslor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar