I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv

"I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv" är en väldigt känslosam bok. Jag tänker att boken är uppdelad i tre delar.

Första delen handlar om hur Toms sambo Karin kommer in akut till sjukhuset. Tom har ringt till 1177 några gånger men då symtomen tyder på att det bara är influensa tycker ingen att det är nödvändigt att åka in. Karin mår naturligtvis inte bra, men frågan är vad det är. Hon är gravid och paret är egentligen mest oroliga för barnet. Till slut när Karin får mer och mer svårt att andas åker paret in till sjukhuset. Tom beskriver hur de blir mottagna på sjukhuset och hur läkarna ganska snabbt konstaterar att det inte är någon liten influensa utan det Karin lider av är akut leukemi. För att hjälpa henne så mycket som möjligt sövs hon ner. Precis före det händer ber Karin att Tom ska sitta vid hennes sida, att han ska få all information, att det inte ska vara hennes föräldrar som finns där och att deras dotter ska heta Livia.
Dagen där på är Tom förälder. Livia hamnar på Neonatal-avdelningen och Karin finns på en specialistkliniken. Det är en kilometer emellan och Tom vandrar. Han sover på Neo, myser med sin dotter, känner lugnet som präglar den avdelningen. Han ger sig i väg för att besöka sin sambo, kommer till Karins avdelning som är hetsig och stressig. En läkare beskriver det som händer hans Karin som ett besök i helvetet. Det här är sista utvägen. 
Del två av boken handlar om tiden efter sjukhuset. Den här delen är väldigt viktig för boken, men den tar upp mycket och är svår att sammanfatta. Den handlar dels om Tom, hur får han vardagen att gå ihop? Vad händer i byråkrati-Sverige när ett sambopar får barn och modern dör före faderskapstest är gjort? Samtidigt som han går och plockar i lägenheten och försöker få till en vardag ska han dessutom planera en begravning. Han ska ta avsked från den han älskar och delat sitt liv med. Han måste dessutom ta diskussionen med sina svärföräldrar, som ville få finnas för sin dotter i slutskedet, men som i stället fick sitta i ett väntrum. De känner sig felbehandlade, åsidosatta och samtidigt rädda för att säga sanningen. De vill ju inte göra något som gör att Tom bryter kontakten med dem.
I tredje delen av boken vänder sig Tom till Karin. Återigen blir det väldigt känsloladdat.
"I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv" är så läsvärd!