När en bok verkligen tar tag i en, man
blir berörd och man kan inte släppa den, då är det en bra
berättelse. Det här är en sådan bok!
Boken handlar om det
palestinska folkets lidande och berättelsen lämnar ingen oberörd.
Olivodlaren Yehya Abulheja lever i en rofylld by med sin familj men
när staten Israel utropas 1948 förändras allt. Invånarna i byn
tvingas fly och hamnar tillslut i ett flyktingläger i Jenin. Under
flykten rycks Yehyas barnbarn ur sin mors armar av en judisk soldat
och barnet överlämnas som en gåva till soldatens hustru, en
överlevare från Förintelsen. Den lille pojken växer upp och
kommer bli israelisk soldat och kommer slåss mot sin biologiska
familj.
I flyktinglägret föds Amal och det är hon som är
bokens berättare. Amal växer upp i flyktinglägret, överlever
sexdagarskriget 1967 gömd i ett skyddsrum och hon utbildar sig i
Jerusalem. 1982 förlorar Amal i stort sett alla hon älskar i kriget
i Libanon. Hon tvingas fly till USA och uppfostrar på egen hand sin
nyfödda dotter Sara och försöker sakta men säkert skapa ett hem
och en egen tillvaro i det nya landet.
Många år senare får Amal besök av
en israelisk man som tidigare varit soldat. Han är på jakt efter
sin rätta identitet och försöker få svar på många frågor. I det
samtalet börjar frågetecken rätas ut och Amal beslutar sig för
att återvända till Mellanöstern med sin dotter. Tillsammans
upplever de ett splittrat hemland, glädje, sorg och död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar